Felfokus

Jag såg The Disappearance of Alice Creed häromdagen, främst för den här snubbens skull:

Eddie Marsan. Snubben som inte är dålig i någonting. "Guy Ritchie har en ny film på gång", "Åh gud, nej", "Eddie Marsan är tydligen med", "I'm there, snitches!"

Om ni inte sett Mike Leighs lyckoporr Happy-Go-Lucky så ta er i kragen och få det gjort. Antingen hatar ni Poppy och kan då njuta av att få hata en glad människa, eller så älskar ni Poppy och får då njuta av att älska en glad människa. Win-win. Är ni likgiltiga inför Poppy så har ni Eddie Marsan. Överjäkligt bra är han i den. Tror ni inte på mig så lita på You Tube, YT har aldrig fel. "Peep n creep":

Hursom, hela anledningen med det här inlägget var en kort sekvens i yadayadayada Alice Creed där Gemma Aterton blir kidnappad av Marsan och Martin Compston. Compston är en pytteliten man som pratar med en 12-årings röst, pre målbrott mind you. I en scen är han av spoileranledningar naken. Det är en ytterst dramatisk scen där tilliten karaktärer emellan sätts på sin spets. Compston står vänd med sidan mot kameran som brukligt är när det är manlig nakenhet men i en snabb scen vänder han sig mot kameran och visar hela härligheten. Det mest kända exemplet på det här är väl Harvey Keitel och då tänker man mest "Jaha, där är den" och sen är det inte mer med det. Ungefär samma reaktion som när Julianne Moore kör naken underdel i Short Cuts. "Jaha, det var rött som väntat" ungefär. Grejen med Compston är dock att han är, väldigt out of character, om man säger så. Det tar verkligen iväg fokus från handlingen. Eftersom det är en så kort scen hinner man inte med direkt utan tänker mest "Var det där? Nä, det kan det inte ha varit. Lutar han sig emot något på golvet?". Eller som en tråd på IMDB är (Var. Tydligen borttagen nu) döpt till "Puts horses to shame". Filmen i övrigt var sådär. Marsan var dock sevärd. Compston var oundviklig. Stop hogging the screen!

Patton har listat ut det

Om ni tittar noga så ser ni att Patton Oswalt i filmen Big Fan har kommit på en jättegrej (eller är det här redan en grej?). Han häller upp en halv Cola i ett glas, fyller på med cirka ½dl strösocker, häller över resten av Colaburken. Jag menar, geni right?

Dan in Real Life

Jag såg den här filmen (fråga mig inte varför) och det enda jag kunde tänka på var att det bästa sättet att recensera den på är med ett Venndiagram. Det är väl recension nog. När det enda en film får en att tänka på är logiska illustrationer så är filmen nog inte så het. Tryck för större.

Ja, ni ser rätt. Det är Juliette Binoche och Dane Cook. Juliette Binoche och Dane Cook. En gång till för er längst bak, Juliette Binoche och Dane Cook.

Hata inte på bilden. Jag använde friggin Paint. 

Tony Scotts Unstoppable

Två brandbilar, fyra snutbilar, tre helikoptrar, ett godståg och en marinsoldat, är det allt du har Tony? 

När Barcelona rullar upp ett försvar och låter Messi peta in trasan så brukar Robert Perlskog eller någon annan yla om "Skolboken!". Om man har en skolbok angående exposition så har antagligen Tony Scott skrivit den och huvudkapitlet heter antagligen "Unstoppable". Är något oklart? Klipp till en fiktiv nyhetskanal som omedelbart förklarar allting. "Looks like they're putting another train in front of triple 7 in an attempt to slow it down". Cheers. "We're getting reports that the man in the helicopter is 22 year old marine corps veteran Ryan Scott". Hyggligt. Får man inte saker som sker på skärmen förklarat för sig så får man början på ministorybågar rakt i ansiktet. "Yeah yeah, I've got two daughters, they're working their way through college", "Where?", "Hooters", "OHHH YEAAAH!". Tio minuter senare, Denzels två tonårsdöttrar struttar omkring på Hooters. I början av filmen får vi i förbifarten reda på att Kapten Kirk är born and raised i Stanton. Efter tjugo minuter får vi reda på att monstertåget är ute efter, wait for it, Stanton. Det är som om någon planerat den här skiten! Fantastisk film. 

Polly Jean

Jag tänkte inte skriva det här inlägget egentligen för det känns lite meningslöst att skicka ut exakt samma åsikt som alla andra. Men för säkerhets skull, gör er själva en tjänst och lyssna på PJ Harveys nya skiva "Let England Shake". Hon påstår i intervjuer att text alltid kommer först för henne och ibland blir vad som skulle varit en låttext istället en dikt eller kanske en novell. Det är nästan svårt att tänka sig för musiken på den här mofon är helt löjligt bra. Jag ska göra det enkelt för alla skeptiker genom att länka till den för skivan representativa "England". Featuring irakisk kärleksvisa! Gillar ni inte den så gillar ni antagligen inte skivan (och inte heller musik).

How TV ruined your life

Charlie Brooker är ultimat när han är ensam på skärmen. Hans Guardian-texter är för det mesta chuckle-värdiga men skulle jag tvingas välja skulle jag hellre ta en solid lolcat-video som tidsfördriv. Hans game show You have been watching och nya nyhetsskojarprogrammet 10 o'clock live är sevärda men gärna med en FFW-knapp i närheten. Brooker ska inte behöva få sina utbrott godkända av Frank Skinner eller någon annan QI-twit eller behöva vänta på om gående plastikoperationen Jimmy Carr tycker det är roligt eller inte. Brooker ska titta in i kameran och låtsas bli upprörd över världen och människorna och då och då lämna över till en analys från Barry Shitpeas. Det är vad han är till för.

How TV ruined your life handlar om just det. Han utgår i varje avsnitt från ett specifikt ämne som TV förstört. Rädsla, kärlek, livsdrömmar och så vidare. Han håller ämnena ordentligt breda så han kan komma undan med dumma arkivklipp om i stort sett vadsomhelst. Alltid med en perfekt elak voice-over. Han verkar ha fått en ännu större budget till den här serien än till senaste Newswipe vilket alltid är trevligt. Hittills har det varit en stor set piece per avsnitt där If... pens got hot från första avsnittet är den bästa såhär långt.

Om man klickar runt lite där på YT verkar det som om någon Errol Flynn lägger upp hela avsnitt. Smid medan järnet osv osv.

Linnrosen

Någon som tänkt på att Linnros har ett ånglok som takt i den låten? Varför väljer man att ha det? Är ånglok ovanligt billiga studiomusiker?