Hade helt missat att sista delen av Family Guys remakes av gammel-Star Wars kommit ut. De första två filmerna tyckte jag inte var speciellt heta. Inte ens i klass med ett standardavsnitt och standardavsnitt de senaste åren har inte varit av speciellt hög standard. Eftersom jag kände för ett projekt att slutföra som dock krävde minsta möjliga ansträngning kom jag fram till att vad mitt liv behöver just nu är att se om gammeltrilogin med tillhörande Family Guy-kompis emellan. Jag insåg nästan direkt efter textrullen i A new hope att jag inte sett de här filmerna på minst tio-tolv år. Det är inga mästerverk direkt men man kan verkligen förstå hur 15-åringar kunde gå helt apskit över dem 1977. Balla rymdstationsinteriörer, futuristiska (fast det är a long time ago) ljud och en ganska solid story.
Det har lipats en hel del om modifieringarna Lucas och hans crew gjort till de första tre filmerna och den brutalt låga kvaliteten på den "nya" trilogin. Om hur den har våldtagit folks barndomar (ett ganska subtle n shit sätt att se på saken) och saker av den naturen. Men när man ser de gamla filmerna utan att ha speciellt mycket nostalgi i ryggsäcken inser man att skillnaderna inte är speciellt stora. Är Jar Jar Binks verkligen så mycket värre än en average Ewok eller Jawa (Hoo-tiini!)? Är Hayden Christensen verkligen en sämre skådis än Mark Hamill? Jag skulle vilja slå ett starkt slag för att Star Wars-dubbeltrilogin (finns det ett ord för verk om sex) håller en genomgående jämn kvalitet.
Angående Family Guy-spoofsen så tjänar de en hel del på att man har koll på tillhörande film. Föga förvånande. I stort sett varje etableringsscen är tagen rakt av vilket är ganska fint och förtroendeingivande. Favoritscen från alla sex filmerna blir nog den här:
It's funny cos it's true.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar